Nyss publicerat på min egen blogg (här). Vill att ni alla ska ta del av detta och göra en bedömning kring de uttalanden som görs.
Vi kan dock redan nu konstatera att kraftfull lobbying kring de här frågorna ändå har en viss effekt och att vi inte ska ge upp kampen helt riktigt ännu.
Låt det goda smaka.
I nummer 25 av tidningen NU (liberalt nyhetsmagasin) ställde jag och Annika Beijbom (Fp/Nätverket Svart Måndag/Liberati) frågor kring ACTA-avtalet (Anti-Conterfeiting Trade Agreement) och gjorde vissa liknelser mellan ACTA och andra övervakningslagar.
Vi påpekade att information tycks ha läckt ut om att avtalet ska ge myndigheter i respektive olika länder rätten att beslagta datorer, telefoner och dylikt i jakten på piratkopierat material.
I nummer 26 av tidningen nu svarar Karin Pilsäter (ordf. Näringsutskottet) på våra påståenden och frågeställningar.
Pilsäter säger bland annat att ACTA till sin natur enbart ska reglera lagstiftning som rör piratkopiering och varumärkesförfalskning. Så långt är allt väl. Det är vi överens om att så är fallet. Bra. Det är de eventuella framtida metoderna för att komma åt detta materialet och personerna bakom som vi verkligen oroat oss över.
Vidare hänvisar Pilsäter till dessa dokument på regeringens hemsida, publicerade i april 2009. Dessa visar på att en viss öppenhet faktiskt ändå finns, hävdar hon.
Dessa dokument ska vara resultatet av att inte minst Sverige, genom bl.a. genom Näringsutskottet, ska ha varit mycket aktivt i arbetet för att göra dokumenten mer tillgängliga. Svenska förhandlare och den svenska regeringen ska ha arbetat hårt för öppenhet i samband med ACTA-förhandlingarna.
Det finns vissa länder som inte vill ha den öppenheten, säger Pilsäter, och detta är alltså en internationell förhandling. Alltså får Sverige nöja sig med att försöka övertyga de andra parterna i förhandlingarna om att öppenhet ska vara en bra sak. Men det hävdar alltså Pilsäter att Sverige också gör.
Jag uppskattar verkligen det klargörandet. Det känns betryggande.
Pilsäter skriver: "Sverige fortsätter driva öppenhet och kräver att en samlad text om förslagen ska offentliggöras snarast."
Karin Pilsäter lämnar följande löfte till det svenska folket och alla integritetsaktivister därute:
"Förhandlingarna hittills handlar enbart om frågor som ryms inom nu gällande svensk rätt eller EU-förordning. Detta framgår också av förhandlingsdokumentet."
Med det menas det ovan länkade dokumentet, får man förmoda. Huruvida "frågor som ryms inom nu gällande svensk rätt eller EU-förordning" avser exempelvis en koppling till exempelvis IPRED återstår att se, om vi ska vara ärliga. Men ingen ny lagstiftning för att beslagta datorer eller telefoner ska enligt Pilsäter vara aktuell i förhandlingarna om ACTA.
"Om det däremot i fortsatta förhandlingar skulle läggas förslag i den riktningen, kommer jag personligen göra allt jag kan för att stoppa, inklusive att Sverige inte ska skriva under", avslutar Pilsäter.
Jag tror att ett tydligare avståndstagande kan vara svårt att få och det är skönt att veta att Pilsäter som ordförande i Näringsutskottet inte har sett några som helst tecken på liknande lagstiftningsförslag i förhandlingarna och att hon tar så tydligt avstånd till eventuella liknande idéer som hon faktiskt gör. Ingen, vid sidan av Pilsäter själv, har förmodligen så stor insyn från Sveriges sida och det är faktiskt relativt betryggande att höra Karin säga detta rent ut.
Hon kunde trots allt inte vara mycket tydligare eller rakare än så. Det måste jag säga är imponerande och jag hoppas innerligt att vi därmed har en stark försvarare av våra rättigheter och vår integritet i Pilsäter i framtiden, då ACTA-förhandlingarna fortsätter.
Kan Karin Pilsäter lova att hon, Näringsutskottet och den svenska regeringen verkligen tar detta på allvar och arbetar hårt för att ingen liknande lagstiftning ska komma till, samt att en ökad öppenhet kring förhandlingarna ska komma tillstånd - ja, då måste jag säga att jag är oerhört tacksam för det och att jag ser fram emot att så snart som möjligt få en chans att ta del av ACTA-avtalet UTAN absurda inskränkningar på medborgarnas privatliv och rätt till sin egendom.
Jag vill härmed tacka Karin Pilsäter för hennes snabba och tydliga svar. Det är mycket uppskattat av mig och sannolikt av många andra.
Stor cred till dig för det ställningstagandet.
Så kan det alltså gå. Inte illa pinkat av oss alla som arbetat hårt med den här frågan. Och inte alls en oäven början. Man kan väl kanske säga att det börjar likna något. Sedan får vi se vad det håller för i slutändan, men jag är ändå aningen mer hoppfull idag än jag varit på ett tag.
