E-Demokrati eller inte, det är frågan

I en inledande bloggpost, startas det nu upp en diskussion om e-Demokrati. Diskursen startades av Gail Watt på Facebook. Innehållet i texten har till en del diskuterats, vad det kan innebära för demokratin och göras bättre.
De som är intresserade kan ta del av texten i sin helhet, via den här länken [link].
Det har redan varit en hel del intressanta kommentarer på Facebook och för ytterligare infallsvinklar, läs Liberatis har synpunkter på e-Demokrati och dess utformning.
I en första analys levererar Gartner en del kommentarer, över hur e-Demoktatin fungerar. Det gamla är enbart ompaketerat.

"Not surprisingly the declaration confirms the asymmetric view that many have about government 2.0: information flows from government to citizens (through reuse of public information) while engagement flows from citizens to government.
However, as indicated in a previous post, the reverse flows are equally if not more important.
Information must flows from existing communities and social media to government, and government employees need to engage with citizens on the citizens’ turf (e.g. consumer social networks)"

Diskursen på Facebook, har en del inledande kommentarer:

Jens O:

"En av de viktigaste aspekterna är den statliga kontrollviljan, över de sociala plattformarna. Det i sig riskerar den kreativitet som nu byggs upp, via/inom de "informella" nätverken.
Det riskerar även förtroendet för det politiska systemet, när medborgare INTE får behålla sin privata sfär, känner sig styrda och kontrollerade via den politiska PR som kablas ut av myndigheter, partier och enskilda politiker.
Den privata sfären och nätverkandet (informellt), måste lämnas ifred från otillbörlig inblandning.
Ett frivillgt deltagande, i en reglerad verksamhet är en sak. Ett påtvingat deltagande (obligatorisk registrering), är något annat.
Det minskar den kreativa viljan och deltagandet, inte ökar densamma".

Tindra:

"För att vara engagerad så krävs det tid att läsa igenom textmassor och i snitt har jag lagt ner 8h per dag
för att vara någolunda uppdaterad i olika frågor.
Det är tid en normalintresserad men politiskt ansvarstagande människa inte har".

Att sätta sig in i hur det ser ut och fungerar, lär sannerligen inte bli ett av det helt enklaste göromålen. Redan där stöter de demokratiska aspekterna på patrull, när ytterst få kan sätta sig in i och kunna ta sig den tid som krävs för att göra det.
Hur tänker sig de ansvariga hur det ska gå till, att delge allmänheten information och för att delta på ett kollaborativ sätt?
Kanslisvenska och den mängd med information som ska delges, en hårt arbetande. På arbetstid eller vad, mellan arbetet och dagis då kanske?
Den kollaborativa plattformen vilken de tänker sig, är enbart anpassad för de som redan kan och är insatta. Förutom att det påminner stark, om de förlegade förslagslådorna i personalrum.

Från dokumentet (Gail Watt):

"Från en demokratisk synvinkel är det avgörande att medborgarna har tillgång till Internet och väl fungerande
elektroniska kommunikationer.
Teknikens värde för demokrati, politiskt deltagande och yttrandefrihet är tydligt och måste värnas.
Internet är i allt högre grad en plattform för en levande samhällsdebatt och den tekniska utvecklingen
ger nya möjligheter till ökad transparens och deltagande från medborgarna i de politiska processerna".

Det rimmar dåligt med tanke på hur det i praktiken ser ut, för att det ska fungera måste det råda en sann transparens.
En levande samhällsdebatt kan inte ske under rådande omständigheter, där det strävas efter mindre transparens från myndigheter och departement (ACTA).
Där samtliga medborgare är satta under en hård kontroll (FRA-lagen), där politiska åsikter kan komma att registreras.
Den fria åsiktsbildningen och yttrandefriheten- pressfriheten, kommar att komma till skada. Blotta misstanken om att så sker, verkar i praktiken hämmande.
Det strider även mot valhemligheten, när så även datalagringsdirektivet implementeras. Där allas samtliga kommunikationer, ska registreras och lagras.
Det är allvarliga demokratiska brister, som först måste korrigeras. Den fria samhällsdebatten måste lämnas ifred från intrång, av myndigheter och departement.
Den statliga inblandningen måste med nödvändighet hållas till ett minimum, annars ingen allmänt levande politiskprocess.
Den statliga kontrollivern måste därmed minska, inte öka som nu är det rådande fallet.