Den politiska bloggosfären, myser över att media "äntligen" uppmärksammar dem. Tror ärligt talat, att det inte är så mycket att mysa över. Det innebär enbart att de politiska bloggarna har antagit ett format och språk, anpassat efter de politiska skribenternas önskemål inom pressen. Det är inget annat än samma gamla snömos, som media är vana vid sedan gammalt och känner därför igen. Det har seglat upp en liten debatt, sedan den välkände och mycket aktade bloggaren Erik Laakso
(S) hoppade av NetRoots, det Socialdemokratiska bloggnätverket:
"När Netroots bildades så var det ett nätverk som jag uppfattade som en kreativ idésamlande gräsrotsrörelse i den sociala mediesfären. Ett nätverk som skulle kunna vara en länk för dialog kring politiken både som inspiration för politikens utveckling och som skapare av debatt utanför de vanliga leden. Det kändes inspirerande och intressant. Sedan förändrades fokus markant. Det viktigaste blev att vara det största nätverket med de högst rankade bloggarna på olika listor. Det fokuset blev jag aldrig bekväm med, framförallt inte när vägen att nå de olika listornas toppar gick genom ett gödslande med länkar i avsaknad av relevans i allt för många fall."
Det är ett kardinalbrott mot bloggande och nätverkande, att göra på det viset. Att ge avkall på kvalité i innehållet, skapa ökad likriktning och även där införa en typ av partipiska. Enbart av anledningen att andra åsikter än den centralpartistiska inte ska få råda, innebär enbart ett utarmande av den politiska, eller snarare den partipolitiska bloggen. Det är inte enbart Sosseriet, som står för det misstaget. Detsamma gäller även för Alliansbloggarna, vilket även måste uppmärksammas. Samma kardinalfel föreligger i bägge lägren, när centralpartisterna inte förstår essensen i ett politiskt bloggande eller nätverkande. Centralistiskt är det fortfarande stupröret som gäller, när de partistiska bloggarna utrycker åsikter. Fan ta den som har en egen åsikt, åsikter som valmanskåren skall gå till val på. Sanna Rayman (SvD) kallar det för "Bloggsfär i lågkonjunktur".
Det kommer inte att på något vis, påverka den övriga politiska bloggsfären. Där den riktiga debatten förs, fortfarande inte erkänd av den riktiga mediaeliten. Men där den riktiga tyngden nu är förlagd, det är där debatten förs och nätverkandet äger rum. Inte inom ett slutet bloggnätverk, där det länkas och diskuteras sinsemellan. Det ger inget, medför inget till den politiska debatten. Erik Laakso (S) är nu den förste att opponera sig mot likriktningen och konformismen inom det socialistiska blocket. Det blir till en frisk fläkt inom svenskt politiskt bloggande. Det har tidigare enbart varit förbehållet den liberala och den fristående integritestsrörelsen.
Erik Laakso är medlem och ledamot i Människorättsnätverket Svart Måndag. Som sådan tar vi hand om de våra, hos oss har han friheten att utrycka sig på det sätt han finner bäst. Inom nätverket saknas partigränser, likriktning och piskor. Som utgörandes essensen inom integritetsrörelsen, är Svart Måndag en föregångare inom den svenska politiska bloggosfären. Det på samma sätt som det mer partipolitiskt fokuserade Nätverket Liberati.
Det kommer att ta sin tid innan vi når fram, men vi har redan gjort stora genombrott inom politiken, även om mycket av det inte syns utåt. Påverkat har vi dock gjort. De 15 säkerhetspunkterna till FRA-lagen, kampanjandet runt Telekompaketet och A 138, Iranfrågan och mycket annat. Även andra politiska frågor, har ägt rum och kommer att äga rum. Så väl mött på vårt kommande seminarium i Almedalen:
"Temat, tiden och platsen.
Den nya svenska frihetsrörelsen
Finns det en sådan, och vart är den i så fall på väg?
Kommer den att påverka politiken inför valet 2014? valet 2018?
Är kampen för den personliga integriteten på nätet och kampen för den
väg mot ett enande eller mot splittring? Växer den fram inifrån
ideologiskt tydligare?
Gotlands Högskola, aulan mellan kl 10-12 den 6 juli".
Jens Odsvall. Ordförande, Människorättsnätverket Svart Måndag
0 kommentarer:
Skicka en kommentar