Den politiska bloggosfären, PK och likriktad

Den politiska bloggosfären, myser över att media "äntligen" uppmärksammar dem. Tror ärligt talat, att det inte är så mycket att mysa över. Det innebär enbart att de politiska bloggarna har antagit ett format och språk, anpassat efter de politiska skribenternas önskemål inom pressen. Det är inget annat än samma gamla snömos, som media är vana vid sedan gammalt och känner därför igen. Det har seglat upp en liten debatt, sedan den välkände och mycket aktade bloggaren Erik Laakso
(S) hoppade av NetRoots, det Socialdemokratiska bloggnätverket:

"När Netroots bildades så var det ett nätverk som jag uppfattade som en kreativ idésamlande gräsrotsrörelse i den sociala mediesfären. Ett nätverk som skulle kunna vara en länk för dialog kring politiken både som inspiration för politikens utveckling och som skapare av debatt utanför de vanliga leden. Det kändes inspirerande och intressant. Sedan förändrades fokus markant. Det viktigaste blev att vara det största nätverket med de högst rankade bloggarna på olika listor. Det fokuset blev jag aldrig bekväm med, framförallt inte när vägen att nå de olika listornas toppar gick genom ett gödslande med länkar i avsaknad av relevans i allt för många fall."

Det är ett kardinalbrott mot bloggande och nätverkande, att göra på det viset. Att ge avkall på kvalité i innehållet, skapa ökad likriktning och även där införa en typ av partipiska. Enbart av anledningen att andra åsikter än den centralpartistiska inte ska få råda, innebär enbart ett utarmande av den politiska, eller snarare den partipolitiska bloggen. Det är inte enbart Sosseriet, som står för det misstaget. Detsamma gäller även för Alliansbloggarna, vilket även måste uppmärksammas. Samma kardinalfel föreligger i bägge lägren, när centralpartisterna inte förstår essensen i ett politiskt bloggande eller nätverkande. Centralistiskt är det fortfarande stupröret som gäller, när de partistiska bloggarna utrycker åsikter. Fan ta den som har en egen åsikt, åsikter som valmanskåren skall gå till val på. Sanna Rayman (SvD) kallar det för "Bloggsfär i lågkonjunktur".

Det kommer inte att på något vis, påverka den övriga politiska bloggsfären. Där den riktiga debatten förs, fortfarande inte erkänd av den riktiga mediaeliten. Men där den riktiga tyngden nu är förlagd, det är där debatten förs och nätverkandet äger rum. Inte inom ett slutet bloggnätverk, där det länkas och diskuteras sinsemellan. Det ger inget, medför inget till den politiska debatten. Erik Laakso (S) är nu den förste att opponera sig mot likriktningen och konformismen inom det socialistiska blocket. Det blir till en frisk fläkt inom svenskt politiskt bloggande. Det har tidigare enbart varit förbehållet den liberala och den fristående integritestsrörelsen.

Erik Laakso är medlem och ledamot i Människorättsnätverket Svart Måndag. Som sådan tar vi hand om de våra, hos oss har han friheten att utrycka sig på det sätt han finner bäst. Inom nätverket saknas partigränser, likriktning och piskor. Som utgörandes essensen inom integritetsrörelsen, är Svart Måndag en föregångare inom den svenska politiska bloggosfären. Det på samma sätt som det mer partipolitiskt fokuserade Nätverket Liberati.
Det kommer att ta sin tid innan vi når fram, men vi har redan gjort stora genombrott inom politiken, även om mycket av det inte syns utåt. Påverkat har vi dock gjort. De 15 säkerhetspunkterna till FRA-lagen, kampanjandet runt Telekompaketet och A 138, Iranfrågan och mycket annat. Även andra politiska frågor, har ägt rum och kommer att äga rum. Så väl mött på vårt kommande seminarium i Almedalen:

"Temat, tiden och platsen.

Den nya svenska frihetsrörelsen

Finns det en sådan, och vart är den i så fall på väg?

Kommer den att påverka politiken inför valet 2014? valet 2018?
Är kampen för den personliga integriteten på nätet och kampen för den

morfologiska friheten inte egentligen en och samma rörelse? Är den på
väg mot ett enande eller mot splittring? Växer den fram inifrån

piratrörelsen eller är det piratrörelsen som måste breddas och bli
ideologiskt tydligare?

Plats och tid:
Gotlands Högskola, aulan mellan kl 10-12 den 6 juli".


Jens Odsvall. Ordförande, Människorättsnätverket Svart Måndag

Den svenska demokratins fall

Hur ser den svenska demokratin ut? Som den ser ut nu, består den av ett stort antal viljelösa knapptryckare. Går vi efter vad Staffan Danielsson (C) säger, ska det systemet i stort sätt bestå. Riksdagen är sveriges högsta beslutande organ, inte regeringen. Riksdagens ledamöter skall alltså ta ställning till den sittande regeringens FÖRSLAG, de ska verka för sveriges bästa inte efter regeringens behag. Eller efter partiets behag när de sitter på befolkningens mandat när vi har en representativ demokrati. Riksdagen och dess representanter skall stå för folkviljan som befolkningens ombud och via deras omförsorg se till landets och befolkningens bästa. Det är något vilket är vitt skilda från partiers önskemål, eller regeringens, när regeringen inte är folkvald. Regeringen representerar den exekutiva makten, är den som agerar på riksdagens mandat med undantag för utrikespolitiken.

Populärt kallas  den rådande metoden, för att hålla riksdagsledamöterna på mattan för "partipiskan". Hur det i praktiken gick till, blev vi varse under debatten om FRA-lagen sommaren 2008. De som inte underställde sig, blev tvångsutkvitterade med ett missbruk av kvitteringsregeln. Johan Norberg höll den 16 september 2008 (Hoppets demonstration, anordnat av Svart Måndag) under en demonstration i Stockholm ett flammande tal mot lagen:


Videon är synnerligen värdefull, som ett samtidsdokument. Bara av den anledningen är det en nödvändighet, med en riktig konstitution.

"Konstitutionalism innefattar både bemyndigandet och begränsandet av makten, både beviljar maktbefogenhet och specificerar dess omfattning och syfte. Konstitutionalismen anses främja rättsstatens principer, förutsägbarhetsprincipen, och förhindra godtycklig rättsskipning. Enligt konstitutionalism kan lagar och domar i länder med common law förklaras ogiltiga eftersom de strider emot konstitutionen om det sker i enlighet med uppenbarhetsprincipen, vanligen av en författningsdomstol eller domstol med liknande befogenhet".

Det är således regeringen och regeringsmakten som skall styras, inte dess diametrala motsats riksdagsmakten och folkets representanter. Det finns de vilket hävdar, att en riktig författningsdomstol förhindrar regeringens arbete. En författningsdomstol förbättrar regeringens arbete, med att i praktiken förhindra lagstridiga  och grundlagsstridiga lagar stiftas och implementeringar av direktiv (Cecila Malmström). Som det är nu kan regeringen köra över det enda skydd vi i praktiken har, Lagrådet. Det blev vi varse senast när Beatrice Ask (M) och Johan Pehrson (Fp), kör över Lagrådet och deras remissvar angående tvångsdrogtester på minderåriga. Det är en debatt som intressant fortsätter, vilket i sig är föga förvånande.

Svart Måndag grundades i Juni 2008, för att driva frågor på området Människorätt och folkrätt. Primärt för att styra debatten och upplysa om FRA-lagen och vad den innebar. Nu arbetar vi betydligt bredare på området MR, internationellt som nationellt.

Jens Odsvall Ordförande.

Team från Reuters dödade i Irak

De personer som är "mycket" känsliga, bör absolut undvika att se videon!

Förs den text som finns på Collateralmurder:

"The military did not reveal how the Reuters staff were killed, and stated that they did not know how the children were injured.

After demands by Reuters, the incident was investigated and the U.S. military concluded that the actions of the soldiers were in accordance with the law of armed conflict and its own "Rules of Engagement".

Consequently, WikiLeaks has released the classified Rules of Engagement for 2006, 2007 and 2008, revealing these rules before, during, and after the killings."

Det finns absolut ingen ursäkt för det inträffade, i videons kallas det för mord.

Efter att ha studerat videon, går det inte att påstå något annat. Men det är upp till var och en att dra sina egna slutsatser. Här nedanför är nu videon:

Intressant!

Videon är läckt till Wikileaks, se till att bevara yttrandefriheten och förhindra censur. En censur som kan bli fallet, om och när kommissionär Cecilia Malmström får igenom sitt nya censurförslag[tyska] Hon får hård kritik från den tyska justitieministern, för det lagförslaget. Läs mer hos Olof, för en lättfattlig genomgång.

Svensk media: Sydsvenskan.

"Den 12 juli 2007 sköts minst tolv människor till döds av en amerikansk attackhelikopter i Bagdad."

Whashington Post: 13 juli 2007

Reuters söker förklaring från USA: Fri Jul 11, 2008

"BAGHDAD, July 11 (Reuters)

Photographer Namir Noor-Eldeen, 22, and driver Saeed Chmagh, 40, were killed in a U.S. helicopter air strike in eastern Baghdad on July 12, 2007."

Etiketter:

Politik, Censur, Cecila Malmström, Mänskliga fri- och rättigheter, Yttrandefrihet

Svart Måndag och Liberati, följer upp om Johan Pehrson i tidningen Nu

Människorättsnätverket Svart Måndag publicerar idag en gemensam artikel med Nätverket Liberati i tidningen Nu. I en gemensam ståndpunkt till Johan Pehrsons (Fp) tidigare svar i Nu. Vi riktade tidigare kritik mot Johan Pehrson och proppositionen om drogtester på minderåriga [Ex]

Nedanför är den hela och oförändrade versionen:

En kortare version av detta debattutspel finns publicerat i Tidningen NU den 1 april 2010. Eftersom Tidningen NU inte finns på webben publicerar vi härmed den kompletta texten på www.liberati.se. Länka gärna och sprid vidare.

Under rubriken “Liberaler får inte ducka för verkligheten” går Johan Pehrson till angrepp mot nätverket Liberati och dess 128 aktiva bloggare. Här svarar nio av Liberatis ledande företrädare på Pehrsons kritik.

Vi håller med Johan Pehrson om att Folkpartiets politik ska vara tydlig. Men den ska vara tydligt socialliberal, inte tydligt enfaldig och omänsklig. Ända sedan Johan Pehrson fick förtroendet att agera som Folkpartiets rättspolitiska talesperson har förslagen ensidigt handlat om hur polisen ska bli större, starkare och mäktigare. Pehrson har haft litet tid över för annat. Under FRA-bråket 2008 gjorde han sig till en hel generation ungdomars fiende. Folkpartiet hade stöd av 11% av de unga väljarna 2006, nu når vi knappt upp till 3%. Alla undersökningar pekar ut vår rättspolitik som det ungdomar med rätta har kommit att avsky.

Det stora problemet är att allt annat försvinner bakom denna enda fråga. Jan Björklunds och Tobias Krantz utmärkta utbildningspolitik, Cecilia Malmströms och Birgitta Ohlssons visionära Europapolitik, Nyamko Sabunis kreativa integrationspolitik, Camilla Lindbergs nyskapande IT- och datapolitik, Karin Pilsäters och Agneta Berliners engagemang för arbetsmarknadsreformer, Barbro Westerholms hjälteinsatser för de äldre, Jasenko Selimovics och Madeleine Sjöstedts nytänkande kulturpolitik: Allt detta förnämliga politiska arbete hamnar helt i skuggan av Pehrsons poliser och övervakningskameror. Unga och kvinnliga väljare associerar inte längre Folkpartiet med något annat. Och de flyr Folkpartiet eftersom det upplevs som helt oförstående för värdet av den personliga integriteten.

Opinionsläget lär knappast bli bättre av att det är ungdomarna själva som nu har hamnat i Pehrsons skottglugg. Eller snarare barnen (och därmed även deras föräldrar). För nu ska barnen också jagas av poliser med trubbiga provtagningsinstrument och nya befogenheter att kroppsbesiktiga i häkte. Det handlar inte om att ducka för någon verklighet, det här handlar om att Pehrson är tondöv. Det handlar om förslag som inte efterfrågas och inte behövs, åtgärder som är kontraproduktiva och strider mot grundläggande krav på rättssäkerhet. För att inte tala om att förslagen går på tvärs mot såväl FN:s Barnkonvention som Europakonventionen.

Liberalismen ska i första hand tillvarata barnets intressen, därefter föräldrarnas, sist statens. Pehrsons prioritering är den exakt motsatta. Polisen ska jaga ungarna utan inblandning från vare sig föräldrar eller socialtjänst. Det Pehrson ignorerar är att det finns ett barn bakom varje tvångsdrogtestning som görs. Pehrson sätter statens brottsbekämpning i första rummet, istället för värnandet av barnets bästa genom den sociala omsorgen.

Folkpartiets rättspolitiska talesperson bagatelliserar intrång i barnets rätt till integritet och beskydd. Samtidigt som vår utbildningsminister Jan Björklund talar om föräldraansvaret för barnen i skolan upphäver Folkparties rättspolitiska talesperson motsvarande ansvar för de ungdomar som har hamnat snett. Björklund och Pehrson skickar helt motsatta budskap. Det är inte konstigt om väljarna får en schizofren uppfattning om Folkpartiet. Var är tydligheten som Pehrson vurmar så mycket för?

Om man tror att man räddar barn med tvångsdrogtester (skola och socialtjänst vet redan vilka barn som befinner sig i ett utsatt läge) med hjälp av poliser, förstår man överhuvudtaget inte socialtjänstens roll. En tvångsdrogtestning kan aldrig tolkas som eller vara en förbyggande åtgärd. Johan Pehrson har blivit så fartblind i sin jakt på narkotika att alla andra hänsyn kastats på soptippen. Förslagen på buggning, drakoniska utegångsförbud för alla ungdomar som råkar bo i ett speciellt område och massdrogtestning av skolbarn avslöjar samma rättspolitiska torftighet. Längre bort från socialliberalismen än så här kan man överhuvudtaget inte komma.

Eftersom Pehrson inte förstår varför han ständigt hamnar på kollisionskurs med den stora majoriteten liberaler som värnar om barnens rättigheter och socialliberalismens hjärta, måste det sägas:

När Johan Pehrson stämplar Lagrådets kritik av sitt och Beatrice Asks förslag om tvångsdrogtester av barn med att ursinnigt peka ut Lagrådet som en samling drogliberaler, då ser vi behovet av en författningsdomstol mer än någonsin.

När Johan Pehrson i sitt senaste bloggutspel vill avskaffa rättspsykiatrin och rättspsykiatrisk vård som påföljd och ersätta denna med enbart fängelsestraff, då vill vi påpeka att Pehrson slänger psykiskt sjuka människor i fängelse, vilket skulle orsaka stort lidande både bland de sjuka och bland övriga intagna.

När Perhrson hela tiden utgår från hårdare tag, mer makt till polisen och en modell som alltmer liknar det amerikanska systemet, då måste vi lyfta barn- och individperspektivet.

Pehrsson ropar tillsammans med Moderaternas Beatrice Ask på hårdare tag och åberopar då ”individens bästa”. Fundamentala rättsprinciper som att personer är att betrakta som oskyldiga och okränkbara tills motsatsen är bevisad väger fjäderlätt i deras argumentation. Pehrsons överhetsvurm för oss snabbt till en polisstat där Staten alltid vet bäst och sätter sig på individerna. Är detta ett liberalt samhälle – eller bara en förvärring av socialdemokraternas redan förkvävande folkhem?

Som talesperson i partiet och gruppledare i Riksdagen måste Pehrson utgå från Folkpartiets partiprogram och Landsmötesbeslut. Vid senaste Landsmötet tog Folkpartiet beslutet att partiet ska driva att FN:s barnkonvention skrivs in i grundlagen. Det innebär i klartext att underordnade lagar som strider mot Barnkonventionen får ge vika. Det gäller naturligtvis alla idéer om att tvinga barn till drogtester. Åtminstone fyra artiklar i Barnkonventionen står i bjärt kontrast till drogtestning av barn under 15 år utan medgivande av föräldrar och sociala myndigheter.

Artikel 5 i konventionen lyder: Barnets föräldrar eller annan vårdnadshavare har huvudansvaret för barnets uppfostran och utveckling och ska vägleda barnet då han/hon utövar sina rättigheter.” Staten får inte ta över ansvaret från föräldrarna när barnet ska utöva sina rättigheter. Polisen får inte egenmäktigt tvinga barnet att dra ner byxorna. Artikel 16 i konventionen lyder: “Varje barns rätt till privatliv ska respekteras.” Ett polisövervakat kissprov kan omöjligt betraktas som något annat än ett respektlöst intrång i privatlivet.

Artikel 26 i konventionen lyder “Varje barn har rätt till social trygghet.” Med tvång skapas ingen social trygghet. Tvärtom. Sociologen Jens Sjölander från Lund har undersökt effekterna på barnens psykiska hälsa från de “frivilliga drogtester” som Folkpartiet i Landskrona införde i sin kommun. Hans slutsats är en förödande kritik av experimentet. Barnen upplevde aldrig testerna som det minsta frivilliga. Däremot upplevde barnen testerna som ett grovt integritetsbrott och ett stort förtroendesvek från myndigheter och vuxenvärld. Och det hittades inte ett dugg mer narkotika. Detta är den verklighet som Johan Pehrson duckar för.

Artikel 40 i konventionen lyder: “Ett barn som är anklagat för brott eller blivit dömt för en straffbar handling har rätt att behandlas respektfullt och rättssäkert.” Att tvinga ett barn att kissa framför poliser kan knappast betraktas som respektfull behandling, och då rör det sig inte ens om anklagade eller dömda barn utan om de som ser osnutna ut enligt polisens subjektiva bedömning. Och att poliser använder drogtester helt godtyckligt som ett hot om bestraffning av ungdomar, har vi sett prov på redan tidigare.

Så nu frågar vi, som partikamrater och sympatisörer: Respekterar Johan Pehrson Landsmötets beslut om att placera FNs barnkonvention i grundlagen? Varför finns till att börja med inte landsmötesbeslutet om barnkonvention som grundlag överst på Folkpartiets rättspolitiska hemsida? Agerar Johan Pehrson i öppet trots mot Landsmötets beslut att sätta barnet först och hitta tillbaka till vårt socialliberala hjärta?

Om Johan Pehrson respekterar landsmötets beslut så ska Beatrice Asks lagrådskritiserade proposition om polisiära tvångsdrogtestningar av barn förpassas till papperskorgen. Och om Johan Pehrson fortsätter ignorera Landsmötets beslut bör Folkpartiet snarast välja en ny talesperson i rättspolitiska frågor. Principen att det är landsmötet och inte talespersonerna som bestämmer i Folkpartiet måste försvaras med kraft.

Jens Karlsson, Liberati
Malin Nävelsö, Liberati
Mårten Schultz, Liberati
Alexander Bard, Liberati
Jan Rejdnell, Liberati
Louise Persson, Liberati
Jan Söderqvist, Liberati
Jens Odsvall, Liberati
Amanda Brihed, Liberati

Intressant!