Tvångssteriliseringar ska förpassas till historiens avfallshög

Fortfarande har vi både lagar och ingrepp, rasbiologiska ingrepp i människors liv. Tvångssteriliseringar fortgår i det svenska samhället, där minoriteter avkrävs en sterilitet-, förbud mot att få barn, ett fortplantningsförbud. Det går stick i stäv med ett modernt rättsmedvetande, vetenskap och beprövad erfarenhet. Det drabbar inte enbart den som utsätts för övergreppet, det drabbar även närstående. Det är mer en hög tid att vi avskaffar en av de sista rasbiologiska företeelserna i Sverige, här måste vi lyfta frågor som transvården och hur den bedrivs. Den måste moderniseras och bli transparent, vården måste ses över och följa gällande lagar och etiska regler. Hälso- och sjukvårdslagen och grundlagen ska följas, inga särbehandlingar på föråldrade grunder. En total översyn är här av nöden krävande och ansvariga ska stå till svars, varför inget görs åt den rådande situationen. Det nya lagförslaget (sou 2007:16), vill förvisso ta bort (lag 1944:133) och ävenså tillåta fortplantning, men införa en villkorad tvångskastrering. Utredningen borde göras om från grunden och upp, när den är baserad på ett föråldrat material och även på direkta felaktigheter. Har ingreppet utförts är det för sent att ångra sig. Det inträffar under utredningens gång att personer ångrar sig, de vill inte fullfölja behandlingen eller det visar sig vara olämpligt.

Det vore inte helt förmätet att utkräva skadestånd, när den rådande utredningen och behandlingen dels är villkorad, dels inte är rättssäker för den person vilken är under utredning och senare ska genomgå behandling. Allt för mycket är beroende på olika personers tyckande och var i landet man bor, det är inte vård enligt modern paraxis och lagstiftning. Det är mer en dags att göra upp med det förflutna och kräva ett riktigt förbud mot tvångssteriliseringar och villkorad behandling.
Det kan vara svårt för människor i allmänhet, att förstå och inse vad det är fråga om. Därför är det viktigt, att frågan lyfts in i allmändebatten. Nästa steg är att föra ut frågan tills det blir ett samtalsämne i personalrum och ute i stugorna. Ett av den svenska rasbiologins sista bastioner, måste belysas och försvinna ut i historien. Det finns mer att belysa, men det blir en senare fråga. Detta är bara början, inte ett avslut. Var så säkra det kommer mera. Intressant.