Jag tror att tanken bakom användandet av ordet "Signalspaning" enbart var för att enkelt föra över den relativt okontroversiella signalspaningen av militär radiotrafik till avlyssning i kabel och komma undan med det rent retoriskt.
Detta istället för att använda den mer kontroversiella, men mer korrekta benämningen, avlyssning.
Det har nu visat sig att denna genväg nu kommit tillbaka och biter dess uppfinnare i baken.
Genom detta, från regeringen misslyckade försök, så är Sveriges försvar kraftigt försvagat.
Jag överlämnar den tekniska förklaringen till Mark Klamberg:
I skörden av remissvar på departementspromemorian "Ett förstärkt integritetsskydd vid signalspaning" lyfter Försvarsmakten och FRA upp ett genuint problem. Som en, förmodligen oavsiktlig, följd av alliansöverenskommelsen och regeringens förslag kommer exempelvis FRA och Försvarsmakten att förbjudas från att spana mot fientliga försvarssystem som befinner sig på svenskt territorium. Det kommer inte heller att gå att spana på egna "vänliga" militära försvarssystem så att man senare kan skilja dessa från "fientliga". Detta är naturligtvis absurdt.
[...]
Under FRA-debatten förra året fanns det stora åsiktsskillnader om signalspaning i kabel vilket berör civila kommunikationsnät men det rådde stor enighet och stöd för signalspaning i etern mot militära kommunikationssystem och teknisk signalspaning. Min egen uppfattning är att teknisk signalspaning inte behöver lagregleras eftersom det knappast berör privatpersoners personliga integritet.
[...]
Försvarsmakten är också kritiska vilket rapporteras av NyTeknik.
FRA skulle också få svårt att spana på hemliga utländska radarstationer i Sverige, konstaterar Stefan Kristiansson [MUST].
Radarsensorer är ofta utformade så att både sändare och mottagare är samgrupperade, antingen på marken eller på en rörlig plattform, typ på flygplan eller fartyg. Därmed skulle både sändare och mottagare befinna sig i landet och alltså inte kunna avlyssnas.
Lagstiftningen bör därför delas upp i en del som gäller etertrafik och en annan som gäller digitala meddelanden, enligt Must-chefen.
Det sista är särskilt intressant eftersom jag och många andra kritiker argumenterat för att man måste skilja mellan teknisk signalspaning och kommunikationsspaning medan regeringen talat om vikten av att upprätthålla teknikneutralitet. Se t.ex. regeringens proposition 2006/07:63, sid. 70 och 137. Regeringen har även använt andra länder som exempel, se sid. 60 där man bl.a. återfinner Storbritannien vars lagstiftning finns i RIPA (Regulation of Investigatory Powers Act 2000). Om man studerar RIPA närmare förstår man att den förvisso är teknikneutral vad avser avlyssning i eter- och kabelnät, men den omfattar inte teknisk signalspaning. RIPA använder inte termen signalspaning vilket gör att teknisk signalspaning ej synes omfattas av denna lag. Därmed slipper britterna den problematik som vi nu har i Sverige. En stor del av problemet är alltså att den svenska lagstiftningen använder termen signalspaning vilket skapar följande problem.
1. Lagstiftningen får för stor räckvidd när man försöker att med samma lag reglera i) avlyssning och övervakning av kommunikation som färdas i civila kommunikationsnät och ii) spaning mot radar och luftvärnsrobotar. Det är väsensskilda föremål.
2. Det svårt för allmänheten att förstå vad skillnaden är mellan signalspaning och avlyssning. I den engelska lagstiftningen används och definieras termerna "uppsnappande av kommunikation", "trafikdata" och kommunikationsdata" medan den svenska lagstiftningen talar om inhämtning av signaler. Genom att den svenska lagstiftningen ska reglera väsensskilda verksamheter blir begreppsapparaten väldigt abstrakt och svår att förstå.
Farmor Gun i Norrtälje tar upp detta också:
Här vill jag påminna om det beslut, som Folkpartiets partiråd ställde sig bakom i höstas. Utskottet som beredde frågan gjorde ett tillägg "Utskottet betonar vikten av den fortsatta preciseringen vad gäller den reformerade FRA-verksamheten." När detta förslag behandlades av partirådet som helhet, yrkade partiets ledning bifall till utskottets förslag. Det visar, anser jag, att ombud vid detta möte kände ett behov av att gardera sig. Därför undrar jag om Folkpartiets ledning kan se partirådet och kritiska partimedlemmar i ögonen sedan man schackrat som man gjort.
Jens O, Politruck och Svensson behandlar ärendet också.
Läs även andra bloggares åsikter om FRA, FRA-Lagen, Signalspaning
0 kommentarer:
Skicka en kommentar